Mallrats

Kevin Smith är en före detta filmregissör som legat bakom filmer som Clerks, Chasing Amy, Mallrats och Dogma. Han skriver även manus för sina filmer, många skulle säga att hans manus oftast är bättre än hans filmer. Han är även känd för att vara duktig på att producera en film med en väldigt stram budget. Kevin Smith gick ut och sa att hans nyaste film Red State kommer att vara hans sista. Han lägger ner mycket tid på sitt podcast-imperium Smodcast: http://www.smodcast.com/ 

Kevin Smith startade sin karriär med lågbudget komedin Clerks i början av 90-talet som är inspelad i svart-vit och handlar om Dante, ett affärsbiträdde som har hoppat av college och inte vet vad han ska göra med sitt liv.

Mallrats från 1995 handlar kort om två vänner som blir dumpade av sina flickvänner på samma dag och bestämmer sig för att spendera dagen i stadens köpcenter. 

T.S. Quint hade planerat att åka iväg till Florida med sin flickvän, där han planerat att fri till henne. Men hennes pappa lyckas övertalar henne att vara med i hans pilot avsnitt av sin nya dating serie. Detta leder till att paret börjar bråka och förhållandet spricker. Hans vän Brodie Bruce är en, så kallad, slacker som blir dumpad av sin flickvän för att vara lat och för att han inte gör annat än ligger hemma och spelar tv-spel eller läser serietidningar, han har inte heller presenterat sin mamma för sin flickvän som blir tvungen att behöva smyga in och ut ur huset varje gång de ska träffas.

Filmen är full av roliga skämt och minnesvärda scener. Det kanske inte är den snyggaste filmen någonsin men det är en utav de roligare. Jag kan ha lite svårt för T.S. och hans flickvän, tycker att de båda skådespelarna Jeremy London och Claire Forlani är extremt tråkiga bägge två. Men Jason Lee, som är med i flera andra Kevin Smith filmer och senare även fick rollen som Earl i hit-serien My Name Is Earl, är vad som håller upp filmen som den omogna och lustiga Brodie Bruce. Ben Affleck gör också bra ifrån som den otrevlige och sliskiga klädbutiks ägaren. Tillsammans med Jay & Silent Bob, spelad av Jason Mewes och regissören själv, och en grupp andra mindre roller blir filmen en riktigt rolig ungdomlig komedi i en äkta Kevin Smith anda.

Ifall du inte har sett någon utav Kevin Smiths filmer så kan Mallrats vara en bra film att se tillsammans med hans debut film Clerks. Två filmer som bevisar att man inte behöver vara ett proffs med en stor budget för att göra film.

,

Titta vad jag hitta: Terraria

Det enklaste sättet att förklara Terraria på är nog att det är som Minecraft fast sett ur ett 2D sidescrolling perspektiv, såg en kommentar på youtube som kallade det för Minecraftvania. Spelet utvecklas just nu av en person och det är han första originella spela idé, står på hemsidan att han innan har skapat ett fan-spel. Spelet har varit under utveckling sen i början av året och det står att spelet kan vara klart för lansering om några månader.

Spelet ser väldigt roligt ut, det tar idéen från Minecraft om att gå runt och leta efter resurser och bygga häftiga saker. Men spelet verkar vara mycket mer action orienterat, och tack vare det nya perspektivet så kan man göra större fiender för spelaren att slåss mot och spelet ser ut som roligt kaos.

De har satt upp en serie som heter Let's Play Terraria där två spelare Redigit (skaparen och programmeraren) och Blue (PA) spelar Terraria och förklarar lite om hur spelet fungerar och vad man gör i spelet. Finnas att hitta på deras Youtube kanal: Demilogic.

När jag visade spelet för min lillebror så var hans första reaktion att det såg ut som ett annat gratis indie utvecklat spel. Spelunky är ett spel där du spelar som en liten gubbe som ska hitta en skatt. Varje bana är slumpmässigt uppbyggd varje gång du startar en ny bana, precis som Minecraft och Terraria, och du ska ta dig igenom olika världar för att klara spelet. Spelet är väldigt svårt i början och man måste vara mycket försiktig så att man inte trampar på någon dödlig fälla eller ramlar ner i ett dödligt hål. Spelunky finns att ladda ner gratis till Windows på deras hemsida: Spelunky World, och det går också att köpa till X-box 360. Jag har inte spelat spelet på X-box men det är väl värt din tid på Windows.

Rise of the Planet of the Apes

Rise of the Planet of the Apes är en urusel titel på en film, men det är något som alla filmerna ur serien delar. Filmen hur det gick till när aporna tog över jorden. Jag har sett första filmen i serien Planet of the Apes från 1968 och den nya Tim Burton regisserade 2001 verisionen, det var ett tag sen jag såg någon av de två, och jag har inte sett någon utav uppföljarna. Men Rise of the Planet of The Apes kan bli underhållande.

Filmen är planerad för premiär mot slutet av sommaren.

Battlefield 3 Trailer

DICE har under en tid släppt ut olika små sekvenser från deras nästa spel i den populära Battlefield serien. Nu har man kommit ut med en full 12 minuter lång trailer för för spelet:

Jag tycker att spelet ser fantastiskt ut och det här spelet är en anledning till att uppgradera sin PC. Man kan i spelet krypa, detta är något som man inte har kunnat göra i de mer konsol inriktade Battlefield: Bad Company spelen. Man ser även att spelaren drar en skadad kamrat kort från eldstriden.
Men det jag tycker ser bäst ut är först och främst ljuseffekterna. Allt ljus som skiner in genom fönster ser helt fantastiskt ut, resten av spelet ser mycket bra ut men det var framför allt ljuset som fångade min uppmärksamhet. Och för det andra så tycker jag att förstörelsen ser mycket bra ut. Förmågan att kunna spränga väggar och andra objekt på kartan kom med frostbite motorn i första Bad Company spelet, men här ser det mycket bättre ut. Jag menar då först och främst sekvensen när han skjuter fiender som står på balkonger i ett hus över honom. Han skjuter och träffar balkongen eller huset istället för fienden och bitar av huset lossnar, det ser väldigt fint och realistiskt ut. Sekvensen när han skjuter en byggnad och hela skit brakar samman ser också fint ut men det kommer ju inte hända bortsett från några förutbestämda scenarion, men det ser också fint ut.
Men jag måste bygga ihop en dator som Battlefield 3 kan spelas på och sen så ses vi ute på det ljusskimrande slagfältet.

Vi tittar på Trailer: Super 8

JJ Abrams har sitt namn under många olika titlar i tv och film projekt så som Armageddon, Alias, Cloverfield,  Lost, Fringe, han är regissör för filmerna Mission Impossible III (2006) och Star Trek (2009). Hans nya film Super 8 är en science fiction film som ska ha premiär nu i sommar. Detta är den film jag ser mest fram emot att se just nu.

Här är den andra trailern för filmen som säger lite om vad filmen handlar om:

Här under har jag lagt till ett video klipp från JJ Abrams Ted Talk tal om The Mystery Box och hur han använder sig av det här i det han gör och hur andra har använt sig av det i andra berättelser, allmänt kring film och annat intressant:

Mirror's Edge

Vill du springa längst hustak, flyga genom luften från byggnad till byggnad, glida under/hoppa över alla hinder som står i din väg? Vill du kunna vara med och hjälpa det förtryckta folket från dess styre, stå som en sista fri väg av kommunikation, hjälpa din syster från en felaktig anklagelse? Vill du se en helt ny värld gjord i glas och vackra färger, en storstad med höga hus och mörka tunnelbanesystem, en "utopi"? Jag vill också göra allt detta och det är just detta som DICE's Mirror's Edge vill ge mig. Vill jag ha vad de erbjuder?

Mirror's Edge single-player first person action-adventure spel där du spelar som Faith, en budbärare, i ett fascistiskt styrt samhälle. Hon springer genom staden för att leverera sina meddelanden. Hon hoppar och rör sig som en traceur. Faith har förutom fått en grym fysisk, också utvecklad ett slags sjätte sinne, "Runner-vision", som hjälper henne att finna vägar genom staden. Du guidas via rödfärgade objekt i världen som ska hjälpa dig att kunna ta dig över nivåerna med hög hastighet.

Single-player first person action-adventure genren kanske inte är något för alla
Penny Arcade's serie angående detta

Spelet ses ur ett första persons perspektiv och man har fått det att kännas som om man verkligen är Faith då man hör henne andas medens man springer, hör de snabba fötterna slå mot marken och får se hennes kropp så som man ser sin egna i verkliga livet. Allt detta får en att känna att man är Faith och att man ser spelet från hennes ögon och att man inte bara är en kamera som flyger över banorna. Även om detta har blivit standard nu så är det inte långt back i tiden som man behöver gå för att få karaktärer i spel med första persons vy som står upp utan ben under sig.

Det DICE har försökt göra med Mirror's Edge är intressant. Jag gillar samhället som de har målat upp med ett förtryckt folk som måste använda sig av olagliga budbärare och staden är väldigt fin med sina höga glaspelare och minimalistiska färg tema. Det är bara tråkigt att man aldrig får se det här samhället. Man är aldrig något budbärare utan man blir på en gång inblandad i någon, för mig, ointressant konspirationshistoria istället. 

Sedan så är det tråkigt att ett spel som vill att man ska känna sig snabb och smidig medens man rör sig upp och vidare får en att stanna hela tiden. Spelet har satt ut röda objekt som ska visa dig vägen så att du som spelar inte ska behöva stanna och titta vart det är du ska springa här näst men denna röda färg är oftast inte närvarande. Det finns även en röst i ditt headset som säger vad du behöver göra, men ifall denna istället hade sagt i detalj vart du ska springa, som en navigatör från ett rally spel, så hade spelet lyckats bättre med att få dig att "go with the flow".

Mirror's Edge är ett jätte frustrerande spel. Det är ofta man gör något som man tror att spelet vill att man ska göra bara för att sedan falla till sin död och få en Loading Screen på skärmen. Det är inte heller ovanligt att man hoppar från t.ex. ett rör i vägen till ett annat utan att Faith förstår att du vill ta tag i röret och du faller ner och slår i asfalten och får en Loading Screen upptryckt i ansiktet. Jag minns när jag var lite och titta på medens min mormors man satt och spelade Tomb Raider och vart sur eftersom att Laura gjorde så som hon ville och inte vad han sa åt henne att hon skulle göra och jag fick en liknande känsla från det här spelet. Tur är det att det här spelet inte är så långt och att man kan bli klar med det under några få spelsittningar bara.

Tweet från 13'e April

Det här inlägget skrev jag till folk musik ur The Tallest Man On Earth's album Wild Hunt. Wild hunt är dalmasens andra album från 2010. Väl värt en lysning!

Camera Buff och Short films about killing and love

Krzysztof Kieślowski är en polsk regissör och manusförfattare. Camera Buff (Amator) handlar om en nybliven far som blir intresserad av att skapa film och hur detta påverkar hans familjeliv. Short film about killing och Short film about love är bägge baserade på avsnitt ur Kieślowski's mini-serie Dekalog. Den ena följer tre olika karaktärer och visar upp en rätt så orginel bild på mord. Den andra följer en ung man som är förälskad i sin granne och brukar titta på henne genom sin kikar.

Jag hade inte hört om denne polska filmskapare innan Filmspotting startade ett film maraton kring honom. Innan de här filmerna har jag sett Kieślowski's film Amator och fortsätta med The double life of Véronique och avsluta med triologin Three Colors.

Camera Buff gillade jag verkligen att kolla på. Den börjar med att huvudkaraktären Filip's hustru behöver åka iväg till sjukhuset för att födda. Filip köper nu en kamera med avsikt att dokumentera sin dotters tidiga liv, men ett större intresse uppstår för film. Det börjar med att fabriken där Filip arbetar behöver någon som kan filma deras företagsfest och går sedan vidare till att Filip blir antagen till en filmfestival. Hans hustru gillar inte att han har ett så stort intresse för film men inte för sin nyfödde dotter och tycker att hans nya intresse tar upp mer tid än hans familj. Finns en fin scen i filmen där Filip filmar sin dotter och får henne att gråta framför kameran.

A short film about killing är en betydligt mer otäck film. Filmen öppnar med en sekvens fylld med döda djur och skrik, råttor som ligger döda i en vattenpöl och en katt som är häng i någon sorts ställning. Man följer i filmen tre stycken olika karaktärer. En otrevlig taxi chaufför, han är elak brukar inte hämta upp alla kunder och är förjävlig mot andra människor utan någon anledning. En yngre man som kan vara väldigt egendomlig och osympatisk. Och en ny advokat som till en början är glad över att ha gått ut sin utbildning och fått ett jobb som advokat. Filmen är väldigt mörk och obehaglig att titta på, den första delen av filmen har en mörk gulaktig hinna över sig. Filmen är också väldigt otäck och mord scenen är väldigt långdragen och misslyckad från karaktärens sida, vart vid ett tillfälle tvungen att vända blicken åt ett annat håll under en bit av scenen.

A short film about love är en betydligt mindre obehaglig film jämfört med killing. Den fula gula hinnan ligger inte över filmen, men istället så är stora delar av denna film tyst. Under tiden som filmens karaktär sitter i sitt rum och tittar på kvinnan genom sin kikare är det helt tyst, och under många andra delar av filmen så hörs heller ingenting. Medens han sitter där och tittar så brukar kvinnan ha hem andra män och man får då se karaktären ta ögat ur kikaren och ringa och störa dem för att förstöra stämningen i lägenheten mittemot. Men tillslut så berättar han för henne att han älskar henne och att han har tittat på henne, och då börjar hon leka med hans känslor men hon faller sedan i honom. Jag tyckte om filmen, den tar upp ett rätt så speciellt tema, men den är intressant att titta på.

Utav de tre så är nog Camera Buff den jag tycker om mer än de andra. Killing och love är två bra filmer men var och en av de filmerna har något som saknas, de är bra filmer men de lyckas ändå inte nå upp till nästa nivå. Jag hade mer kul att se på love än vad jag hade att se på killing men killing har suttit vid mig mycket längre än vad love har gjort. Men killing har fortfarande mycket som fattas, berättelsen känns inte komplett, detta är nog definitivt ett metvetet val. De är alla tre bra film men Camera Buff når till nästa nivå medens killing och love är två bra filmer på olika sett.

Gå gärna in på filmspottings hemsida. Där kan du lyssna på deras podcast och höra vad de tyckte om Kieślowski's filmer. 

http://www.filmspotting.net/

Skrev detta inlägg till Simon & Garfunkel's Bookend album från 1968. Den innehåller kända hits så som America och ännu den ännu kändare låten Mrs. Robinson.

The Walking Dead

Världen har gått under!

Du vaknar på ett sjukhus efter att ha legat i koma. Du ropar efter hjälp men ingen sjuksyster kommer för att hjälpa dig. Du drar loss en massa sladdar och slangar som sitt placerade på din kropp, slangar och sladdar som legat under din hy och hållet dig vid liv då allt runt omkring dig verkar vara dött, bortglömt och försvunnet.

The Walking Dead är en serie grafiska noveller fyllda av odöda varelser. Första utgåvan kom ut 2003, den är skapad av Robert Kirkman och tecknad av Tony Moore. Jag har läst igenom Vol #1 som innehåller de 6 första tidningarna. Början är lånad från den brittiska zombie filmen 28 Dagar Senare från 2002 (och för att gå över på ett litet sidospår är den regisserad av en den nämnvärda regissörer Danny Boyle som även ligger bakom Trainspotting och Sunshine). En man vaknar upp efter att ha legat i koma och finner att världen omkring honom är fylld av monster. Han går ut ur sjukhuset och förstår att något har gått fel, han ger sig ut i världen för att leta reda på sin familj och försöka överleva denna apokalyps.

I inledningen till boken har Kirkman skrivit lite om sin kärlek för zombie berättelser och förklarar att det inte är zombies som är det viktiga i sådana utan att det är de levande som är det väsentliga. Detta fungerar i boken, det är underhållande att läsa om de olika karaktärernas relationer till varandra och samtidigt veta att det när som helst kan komma in en zombie i bilden. Zombies är inget man ser ofta i denna grafiska zombie novell men det är därför som det funkar. Det är mycket roligare att bryta en konversation med lite zombie action, än att bryta zombie action med lite konversation.

Rutorna som Moore har ritat upp på sidorna saknar färg. Världen är svart-vit och skitig, fylld med ruttnande kadaver och trasiga byggnader, bilar och vägar. Men tidningen är inget jag skulle läsa igenom igen för att titta på konsten som ligger på varje sida. Sidorna är inte fula utan mest tråkiga, det finns inget som får mig att titta på bakgrunden efter de att jag har läst klart prat bubblorna. Men det som finns på sidorna är i alla fall välgjort, och människorna i serien ser bra ut.

Detta är min första serie tidning. Jo som liten så har jag läst lite Kalle Anka eller Bamse men vart aldrig tillräckligt intresserade av dem för att läsa en hel tidning igenom, knappt en hel berättelse. Minns även att jag en gång följde med min mamma till jobbet och fick en Fantomen tidning att läsa medens jag var där, ifall jag läste den minns jag inte.

Med det sagt så var jag, efter att ha läst några skönlitterära böcker precis innan Walking Dead, väldigt ovan vid hur fort det går att läsa en serietidning, och de går ännu fortare när det kommer upp en spänningsfylld scen och man ser hur kulorna viner och fötterna rör sig ifrån de hjärnkrävanade zombierna. Men detta är en fin serietidning, och jag ser framemot att läsa nästa volym i serien.

Blade Runner

Blade Runner från 1982 är en utav mina favorit filmer, det är en film som jag kan se om och om igen utan att känna att den blir tråkig eller ointressant att titta på. Det är en fantastisk mörk science fiction film regisserad av Ridley Scott och är löst baserad på en novell från Philip K. Dick vid namn "Do Androids Dream of Electric Sheep?", en bok som jag ännu inte har läst men verkligen skulle vilja ägna tid åt.

Filmen börjar med en bild över staden Los Angeles år 2019. Det är mörkt, dåligt väder och
man kan se eld skjuta upp ur hustaken och skänker lite ljus åt den annars mörka bilden. En inledning som jag först såg som en introduktion till Snes-spelet Shadow Runner, som är väldigt influerad av cyber-punk atmosfären i Blade Runner. Kameran sveper sedan vidare in i en Tyrell Corporation's pyramid liknande huvudbyggnad där en ikonisk scen utspelar sig.

I Pilip K. Dick's 2019 har människan lyckats skapa robotar av sig själv, så kallade repliker som är fysiskt bättre och lika smart som sin skapare. De används till handarbete ute på kolonierna i rymden. Men nere på jorden är replikerna förbjudna och man har poliser, Blade Runners, vars jobb det är att spåra replikerna och förgöra dem ifall de skulle bryta den här lagen och ta sig ner på jorden. Vi följer i filmen en före detta Blade Runner, Rick Deckard som tas in på ett fall för att spåra en grupp repliker som gömmer sig i Los Angeles.

Det är en mycket vacker film med en stark karaktär och fyller varje scen med atmosfär, vare sig det är en scen i Deckards trånga lägenhet eller när karaktärerna flyger över stadens hustak. Ljus är en mycket viktig del i filmen och man låter ofta en stark ljusstråle bryta igenom mörkret och röken i ett rum. Den är bra på att måla upp en film noir lik science fiction atmosfär i en värld som har gått sönder under människans ivrighet att skapa större och bättre saker än vad världen runt omkring den ens klarar av att hålla upp. Musiken i filmen är skriven av Vangelis, en kompositör som i filmens soundtrack blandar element från 50-tals jazz med electroni musik, jazzliknande synthar och lager av ambienta ljud som ligger tugnt i backgruden.

Om du inte har sett Blade Runner ännu så är detta en film som du verkligen måste se. Det är utan tvekan en utav de bästa filmer någonsin och en viktig science fiction film som inspirerat många människor efter sin skapelse. Det är en intressant film som tar upp många frågor kring liv och död, skapelse och rollerna vi spelar i våra liv. Det är en film som håller hela vägen igenom utan att tappa varken i berättande eller i atmosfär och som sitter kvar i en efter de att eftertexten börjar rulla.

Gemcraft

Fick under förra veckan se att ett nytt Gemcraft spel fanns att spela. Gemcraft: Labyrinth är det tredje spelet i Tower-Defence serien. Om du inte är bekant med denna genre så härstammar den så vitt jag vet från en mod från spelet Warcraft 3, där målet är att skydda ett objekt från fiender som kommer gående på en utsatt bana med hjälp av att placera ut olika sorters torn på kring banan. Genren är väldigt nära släckt med pussel genren skulle jag nog säga.

Det första Gemcraft var ett spel som jag la ner väldigt mycket tid på. Det var ett skönt litet spel som man spela när man hade tid över, eller när man egentligen inte har tid över längre men ändå satt och spela eftersom att så länge poäng-talet fortsätter att stiga så kan det andra vänta bara lite till. Gemcraft vart också spelet som fick mig att tröttna nått rejält på genren. Och om man bortser från Pop-cap's fantastiska Tower-Defence spel Plants vs. Zombies så har jag inte spelat ett annat spel i den genren sen dess.

I Gemcraft: Labyrinth ska du, som i de andra spelen i genren, skydda ett objekt från vågor av fiender. Det
som får serien Gemcraft att sticka ut lite ifrån resten är det att det finns åtta stycken olika kristaller som du kan skapa och sedan sätta ihop med andra kristaller för att få starkare kristaller och använda för att skjuta mot fienderna. Det finns åtta stycken olika kristaller i olika färger, varje kristall har en egen förmåga som t.ex. skada flera, förgifta eller sakta ner, och när man sätter ihop två kristaller så får den sammansatta kristallen flera förmågor men den tappar också sin renhet och förmågorna tappar i effekt ju flera olika effekter som kristallen innehåller.

Spelet har en berättelse som den vill berätta, men jag hoppade över denna i brist på intresse. När spelet startar så finns det en karta med en ruta på, varje ruta är en bana och när du klarat den banan så kommer det fram flera rutor. Målet med spelet är att du ska spela igenom rutorna till du har hittat vägen ut ur labyrinten. Så teoretiskt så måste du inte klara att nivåer för att kunna spela igenom spelet men jag vet inte ifall man kommer ha en tillräckligt hög nivå på sin karaktär när man kommer till sista rutan ifall man har hoppat över en massa rutor.

Gemcraft: Labyrinth suger inte in mig lika mycket som det första spelet i serien gör. Det finns nyare saker i spelet som kanske kan få andra att spela men det är fortfarande för lite nytt för att jag ska vilja spela spelet. Nu var det ett tag sen som jag spelade det första spelet men Labyrinth känns mer maze-baserat (det vill säga att man kan bygga hinder framför fienderna och kontrollera deras väg lite) och det finns nog några nya kristaller sen första spelet. Det här spelet är väl enkelt att rekommendera eftersom att det är gratis och väl tillgängligt via armor games hemsida så testa det ifall du vill slösa bort lite tid.

Fast har du inte spelat Plants vs zombies ännu så är det ett spel som du måste spela. Plants vs zombies är ett Tower-defence spel från studion Pop-Cap, som även ligger bakom spel som Peggle och Bejewled. Det är ett tower-defence spel som skiljer sig extremt mycket från Gemcraft. Du tar i spelet kontroll över dina plantor på din bakgård och ska se till så att inga Zombies kan passera och få tillgång till ditt hus. Skillnaden mellan Gemcraft och skiljer sig från PvZ främst i sättet som spelet presenteras. Det är ett roligt spel med mycket fånig humor och är färgstarkt och cartoon-liknande. Nivåerna skiljer sig även från andra Tower-defence spel eftersom att du i PvZ inte får en större karta med gångar där fienderna springer fram utan dina fiender kommer istället in från vänster och går mot dit hus i höger och kommer på led.

Så ifall du vill du testa två rätt så olika spel inom genren Tower-defence så finns Gemcraft: Labyrinth på Armor Games och Plants vs Zombies finns att köpa på Pop-Cap's hemsida eller på Steam, ska även finnas ett demo där man får spela spelet i en timme. Pop-cap har även släppt Plants vs Zombies till en andra massa manskiner än din hemdator, iPad och Ps3 är två maskiner jag känner till, men det finns nog till fler än så.

Så få fram en plan, sätt upp dina torn och håll ut!

Scott Pilgrim vs. the World

Scott Pilgrim är en serie grafiska noveller från Bryan Lee O'Malley. Volym #1 kom ut 2004 och 6 volymer senare slutade serien under sommaren 2010. Serien följaren en 23 år gammal arbetslös nördkulturs fantast från Toronto. Han bor tillsammans med sin homosexuella polare Wallace och är en något sämre basspelare i rockgruppen Sex Bob-omb.

Protagonisten Scott är till en början tillsammans med en high-schooler Knives Chau och får mycket skit för detta pga åldersskilldnaden mellan de två. Under en fest som bandet Sex Bob-omb är på för att försöka knyta till sig lite kontakter inom musikbranschen så träffar Scott sin drömtjej Ramona Flowers som han blir förälskad i direkt. De här börjar tillslut att dejta och Scott får reda på han behöver slåss mot hennes sju ondskefulla ex för att kunna vinna hennes hjärta.

Jag har inte läst serien Scott Pilgrim ännu men jag såg nyligen filmen en andra gång. Filmen är filmad av

regissören Edgar Wright som har regisserat Zombie-parodin Shaun of the Dead och polis komedin Hot Fuzz. Han står även bakom den brittiska Tv-serien Spaced som på olika sätt är lik filmen Scott Pilgrim vs. the World. De är bägge två fullproppade med referenser till grafiska noveller, filmer, band och framför allt spel. Ett citat från filmen när Knives undrar vad Scott's kompis Young Neil spelar i bandet frågar hon "So what do you play" och svaret från Young Neil blir i en tvecksam ton "Wow, uhm... Zelda, Tetris... that's kind of a big question". Det finns även små tillfällen vad med bandet som får mig att skratta, speciellt under en scen då Scott ska ha en bas duel mot en annan basist som är väldigt mycket bättre än honom och det här fick mig bägge gångerna att skratta högt.

Edgar Wright använder sig väldigt mycket av många små effekter och snabba klipp mellan scenerna för att ge filmen dess färgstarka och serietidnings liknande känsla. T.ex. så kommer det varje gång upp en liten presentations ruta i bild varje gång en karaktär presenteras eller upp små referenser till andra medium så som spel där det t.ex. kan komma upp en liten urin mätare än han går på toa och även små effekter när bandet spelar osv.

Filmen är klippt på ett väldigt bra sett och filmen stannar oftast inte kvar i samma scen speciellt länge utan har väldigt korta klipp och hoppar över till nästa scen väldigt fort. Ungefär på samma sätt som Batman filmen The Dark Knight fast tillskilldnad från The Dark Knight så gillar jag det faktiskt i Scott Pilgrim. Jag kände att jag kunde ha lite svårt att andas vid visa tillfällen i filmen The Dark Knight eftersom att scenerna var så korta och filmen var så tung och mörk medens i Scott Pilgrim så känns det spännande varje gång filmen byter scen. Detta kanske beror på att The Dark Knight just var så tung och mörk och Scott Pilgrim är raka motsatsen men jag tror nog också att det hjälper när man som i Scott Pilgrim kan byta scen men ändå inte byta kamera vinkel. Man kan se kameran följa en karaktär på andra sidan gatan och så kommer det en buss och efter bussen så introduceras nästa scen.

Scott Pilgrim vs. the World är till en början en fantastisk film upplevelse full av humor och nörd referenser och berättelsen håller en bra och jämn takt. Men dessvärre så håller inte detta hela filmen igenom utan filmen tappar och blir lite sämre med tiden och slutet kommer väldigt plötsligt in lite oväntat och känns sedan lite påskyndat så den blir aldrig helt perfekt för mig. Fast filmen är ändå en utav mina favorit filmer från 2010 och jag tycker verkligen att man ska se den ifall man har något som helst intresse för nördkultur. Man ska kanske börja läsa serien nu också och se ifall den är lika bra som filmen. Jag kan tänka mig att filmen behövde vara en vis längd och att det var detta som fick den att bli sämre mot slutet medens serien kan ha fått detta att fungera.

Jag skrev detta inlägg till musik från Daft Punk's debutalbum Homework från 1997. Gillar du House musik så är detta ett mycket bra album. Discovery är nog enligt mig lite bättre ifall man ska snacka om favorit album från Daft Punk men de skiljer sig rätt så mycket åt de två albumen så man kan gilla dem på olika sätt. Länk till albumet på spotify här.

The Kids Are All Right

The kids are all right är en amerikansk drama film från förra året. Filmen handlar om en familj bestående av två lesbiska mödrar spelade av Annette Bening och Julianne Moore och deras två adoptiv barn spelade av Mia Wasikowska och Josh Hutcherson. Den utspelar sig under Wasikowska's karaktär Joni's sista sommar innan hon ska flytt hemifrån för att börja plugga på college. Hon är nu tillräckligt gammal för att kunna få ta reda på vem hennes biologiska pappa är och blir tillsagd av sin yngre bror, Laser, att dra nytta av detta och de ordnar en träff med sin biologiska förälder Paul, spelad av Mark Ruffalo.

Till en början så tyckte jag att filmen var väldigt ointressant och seg. Men den trappade sakta men säkert upp
ju längre tid man delade med karaktärerna och med tiden fick man lära känna dem. Vi fick se vad de gick igenom under filmens gång och hur de gick till väga för att komma över dessa hinder och hur de hade förändrats från de att filmen började.

Detta är en film som går in i en kategori som jag kanske ska kalla karaktärs tung indie komedi-drama men jag jag tycker nog att det borde finnas ett bättre namn än så. Den inne håller genom tänkta realistiska karaktärer med en touch av hipp-het. En film som hoppar fram ur minnet just nu är Sunshine Cleaning som handlar om två systrar som öppnar en liksanerings firma och genom filmens gång tar itu med några problem från deras uppväxt. Det finns säkert andra exempel också (t.ex. Taking Woodstock) men det var ett som jag kom att tänka på.

Är du sugen på att se en lugnare karaktärs verk så är en The Kids Are All Right en film som jag skulle kunna tipsa om. Detta inlägg skrev jag till Bob Dylan's album Slow Train Coming från 1979 vilket är hans första album efter att han blev en pånyttfödd kristen.

Trailers för Dead Island, Skyrim och We Dare

Dead Island är ett spel publicerat av Ubisoft och görs av den Polska studion Techland som ligger bakom vilda västern serien Call Of Juarez. Dead Island utspelar sig på en tropisk ö som infekterats av zombies. Trailern innehåller inget gameplay utan är helt cinematisk och fungerar enligt mig bättre som en animerad kort film än som en trailer för ett TV-spel.

Elder Scrolls V: Skyrim blir det femte spelet i fantasy-serien. Spelet ska utspela sig två hundra år efter
Oblivion och verkar kretsa kring drakar. Ser rätt så lovande ut kanske, om du är ett fan av Elder Scrolls serien så kanske du finner det mer intressant än vad jag gör.

Och slutligen en trailer för We Dare, ett spännande och nyskapande spel från Ubisoft. Kommer lanseras till Nintendo's Wii konsol.

Mannen utan internet

Har inte haft något internet på ett tag så jag har inte kunnat skriva. Men nu så är det fixat och jag är nu uppkopplad. Det är jobbigt att vara utan internet, man har blivit väldigt beroende av den enkla tillgången till information och underhållning och när den försvann så vart man på något sett utlåst. Att vänja sig vid att inte sitta och läsa nyheter eller spela fina flash spel är inte särskilt svårt, nyheter är något man får reda på ändå ifall det skulle vara en viktigare nyhet, och spel kan man ju spela offline eller kolla på film. Men den svåra biten med att inte ha internet är att man inte kan kolla upp fakta, t.ex. kunna svara på fråga "den där skådisen tror jag var med i den filmen också" och så reser man sig upp från soffan och kommer på att imdb finns på internet och dit kan jag inte ta mig. Men nu så har jag tillgång till internet i alla fall och itunes har laddat klart allt som den hade i kön och jag kan kolla på de TV program som jag har missat.

HOARD Demo

Jag har spelat Hoard demot på min laser lösa Playstation 3 konsol. Hoard är ett nedladdningsbart strategi spel tillverkat av Big Sandwich Games finns nu att köpa i den Nord Amerikanska PSN butiken och ska komma till Europa butiken i Mars, man ska även släppa spelet via Steam.

Open Mike Nite Blackeberg

Var på open-mic i Blackeberg med några vänner nyligen, en av dem skulle spela och vi var där för att lyssna. Inträdet kostade femtio kronor, och den här kvällen var temat Singer-songwriter och nästa skulle ha ha temat poesi. Även fast temat var Singer-songwriter så var över hälften av människorna som stod på scen, där för att läsa poesi. Jag är inget jätte stort fan av poesi utan har nog mest läst lite i skolan och på fritiden så är nog Poe’s The Raven den enda dikt jag har läst.

Det var runt tjugo stycken som skulle använda scenen och varje person skulle få fem till tio minuter var uppe på scenen. När de första tio personerna var färdiga skulle man ta en kort fikapaus och sen fortsätta med resten efteråt. Man skulle även ha en mer etablerad musiker uppe på scen som man skulle ge lite extra tid åt.

Killzone 3's Multiplayer Beta

Killzone 2 var ett spel som jag spelade väldigt mycket av under en period. Många dagar då man satt framför TV'n och skiftade snabbt från att vara arg på andra spelare till att känna stolthet över att ha tagit över en väldigt viktig kontrollpunkt på kartan. Det var ett mörkt och tungt spel, man kände vapnets vikt i karaktärens händer vilket fick honom att sakta kämpa sig igenom korridorerna. Man spelade bana efter bana och såg XP-mätaren fyllas och kände hur nästa vapen kom en närmre. Killzone 2's multiplayer erbjöd också något nytt i sitt online läget, något jag konstigt nog inte har sett i något annat spel, ett läge som innehåller olika uppdrag över kartans gång. Man spelar alltså inte CTF eller vanligt Frag-mode utan kartan hoppar mellan de olika uppgifterna, lite sånt här och lite sånt där och så vinner det laget som i slutet har flest vunna uppdrag.

Men nu har jag inte spelat Killzone 2 på ett tag utan det jag nyligen har spelat är uppföljarens öppna multiplayer beta. Jag laddade ner Killzone 3's multiplayer beta via playstation's butik i början av februari. Betan innehåller en karta med tre stycken olika online läget som man kan testa och möjligheten att kunna spela kartan offline med botar. Kartan som man får tillgång till heter Frozen Dam och är en karta med fabriksliknande, mörka och  metallbeklädda korridorer på inomhus och snö utomhus. Kartan är uppbyggd så att det ligger byggnader i en cirkel runt en bit öppen mark och lagen har en varsin spawn point på var sin sida av cirkeln och så finns det tre extra punkter på kartan som man kan slåss om för att kunna spawn'a närmre striderna.

Guy of My Dreams

Idag är det alla hjärtans dag och folk stoppar i sig hjärtformat godis och jag har idag spelat ett flash-baserat spel som bygger på dagens tema.

Little Wheel

Little Wheel är ett litet flash baserat peka-klicka spel av Fast Games. Spelet börjar med en film introduktion som visar en värld bebodd av robotar. Men så plötsligt trillar en av robotarna klimpigt av en plattform och råkar stänga av all el till hela världen och alla robotar slutar att fungera. Tio tusen år senare kommer ett blixtmoln in över staden och en av robotarna blir aktiverad.

Spelet är väldigt enkelt och kort och det finns inte mycket som kan få en spelare att vilja sätta ner spelet ifall det inte är just för att det är så enkelt. Alla föremål som spelaren kan interagera med är utmärkta med en grå prick som man kan trycka på ifall man ska aktivera föremålet. Så när man kommer in i ett nytt rum så gäller det inte att hitta problemet, klura ut en lösning och sen prova sin plan, utan man testar alla knapparna i rummet och sedan kollar i vilken kombination som knapparna behöver tryckas för att man ska kunna komma vidare. Ofta när jag kom in i ett rum så behövde jag inte lista ut kombinationen utan klarade det mesta på första försöket vilket kändes som att spelet gav en lite väl mycket medvind.

Men jag gillade spelet, kanske inte spelmekaniken eller pusslen utan mer atmosfären i spelet, och berättelsen om hur strömmen i en stad där invånarena är robotar plötsligt stängs av, och att en robot utav ren tur efter tio tusen år råkar vakna upp är väldigt intressant. Men sen så påminner Little Wheel rätt så mycket om ett annat spel som jag tycker väldigt mycket om. Ett peka-klicka spel där antagonisten precis som i Little Wheel också är en robot, jag pratar ju självklart om spelet med det underliga namnet Machinerium. Har du inte spelat Machinerium så tycker jag att du ska testa det. Kostar nog inte mycket över hundra kronor på Steam om jag ska chansa.

Så behöver du ett kort men ändå stämningsfullt spel tycker jag att du ska testa Little Wheel, och sen så ska du testa demot till Machinerium.

Islands Survival

Island Survival är ett flash spel där du spelar som en liten man i svart kostym med röd slips. Ditt mål är att inte dö och för att överleva behöver du stå på land i X antal sekunder. Det som gör detta lite svårare är att marken som du står på försvinner. Men som tur är så snöar det snöflingor från himlen som när du tar dem lägger ett efter lager land under dina fötter.

Spelet är väldigt enkelt att komma in i. Du styr med piltangenterna och ska bara se till så att du inte hoppar i vattnet eller missar allt för många snöflingor. Spelet är ett sånt där roligt i 10 minuter spel, ett starta, spela, glöm flash spel (FYI: om jag skulle börja göra flash spel så skulle jag lätt gör dem under namnet starta, spela, glöm).

Men det finns några nivåer som inte riktigt fungerar enligt mig. En sak som jag tycker är väldigt tråkigt är att spelet på visa nivåer flippar effekten på snöflingorna och detta är mest för att jag tycker att spelet presenterar snöflingorna på ett så bra sätt, enkelt och man förstår direkt vad det är man ska göra. Men nä spelet vänder effekten på snöflingorna så behöver man dö några gånger innan man märker vad som har inträffat. Spelet innehåller och banor som helt och hållet bygger på tur och det är verkligen tråkigt när man behöver spela igenom en nivå flera gånger pga utav att en kub försvann och inte en annan. Det tråkiga ligger inte i att man måste spela om den 5 sekunder långa nivån utan det tråkiga är mest bara att det här spelet inte behöver en sån nivå.

Beyond Black Mesa

Beyond Black Mesa är en fan-made kort film baserad på Half-life universumet. Den tog 2 år att göra och kostade runt $1,200.

Bob's Burger

Bob's Burger är en ny amerikansk komedi serie. Den handlar om Bob en ägare av en hamburgar resturang och hans familj, som han vill ska hjälpa honom fast hans barn är inte allt för hjälpsamma. Jag har sett de tre första avsnitten och jag tycker att serien blir bättre för varje avsnitt. Pappan Bob är till skillnad från andra tecknade pappor, Peter Griffin och Homer Simpson ingen klumpig idiot utan han har istället blir motvind.

3D utan glasögon.

Vill du se film i 3D men gillar inte att bära glasögon? En fransman har hittat en lösning för 3D utan glasögon.

Raging Bull

Min farsa bröt lårbenshalsen när han spelade ishockey för några veckor sen. Han hade glömt att ta av sig skridsko skydden och ramlade, för tydligen så ramlar man om man gör så något som jag inte visste om men sen så har jag inte mycket erfarenhet av hockey förutom att mitt farsa brukade ta med mig på ssk matcher när jag var mindre.

Min farsa var på sjukhus i en vecka och fick opereras och sånt skit. När han kom hem så kunde han knappt gå, om det inte var för hans kryckor så hade det nog inte gått alls. Men vi bor i ett två våningshus och hans rum ligger på undervåningen medens mitt och min brorsas sovrum och köket ligger på övervåningen så det vart enklare för honom att sova i mitt rum för annars hade det blivet väldigt besvärligt med trappan och allt. Men så nu när han sover i mitt sovrum så blir det film varje natt innan han somnar och jag en film som jag såg för första gången nu var Raging Bull från 1980, en mycket bra film.

Martin Scorsese's Raging Bull är en svart-vit boxar film om Jake LaMotta som boxade under 40- och 50-talet och hans brorsa och manager Joey. Jake LaMotta blir tidigt i filmen förtjust i en yngre tjej och relationen mellan dessa blir snabbt stark och hon blir förälskad i honom men Jake är sjukligt svartsjuk och blir det blir värre och värre medens relationen varar. Jake åker högre upp i karriären och man får följa honom när han behöver gå ner i vikt fort inför matcher och hur så småningom maffian börjar blanda sig i boxningen.

Robert De Niro och Joe Pesci spelar de båda bröderna och är suveräna i filmen och Robert De Niro's karaktär är en utav de mest skrämmande personer jag har sett på film, verkligen suveränt. För han kan bara vända sitt humör tack vare sin svartsjuka och bli väldigt våldsam när han får för sig saker. Slagsmålen i och utanför ringen är brutala och de känns väldigt hårda, boxning är en hård sport och det är verkligen något som man får uppleva i filmen. Det finns även ett mellan stycke som utspelar sig under några år där man får se hur karaktärernas liv blivit inspelade på en sorts hemma video kamera och den är gjord på ett väldigt bra sätt. Man får se hur bröderna gifter sig och skaffar barn och allt är bra.

Filmen är helt klart sevärd, det är en klassiker som jag tycker att alla ska se åtminstone en gång i sitt liv.


Skrev detta medens jag lyssnade på The Horror's album Primary Colours.
/s

Jönssonligan

Under veckan har TV4 visat Jönssonligan filmerna, jag visste inte om att filmerna skulle sändas men jag lyckades i alla fall se slutet av den första och lite av den andra och tredje filmen. Jag gillar verkligen Jönssonligan, de var filmer som jag såg mycket på när jag var liten och jag har nog inte sett dem sedan dess och det var roligt att kunna få en skön nostalgi kick utav filmerna.

Det är ju naturligtvis en del bitar utav Jönssonligan som man ser lite annorlunda på nu i jämförelse med då och det är till att börja med att de faktiskt är tjuvar. Jag kan minnas att jag verkligen inte ville tro på att det härliga Jönssonligan gänget var de onda utan jag ville att de skulle lyckas och få sin belöning för Sickans genialiska planer. Och sen så är det hela den där halvt humoristiska och halvt läskiga elefanten i rummet som heter alkoholism. Man fnissar lite åt Harry när han ramlar runt och trasslar in sig i den obrytbara öl förpackningen men man kan heller inte tycka att det är lite läskigt att han verkligen vill ha ölen så mycket. Ett annat läskigt ögonblick ifrån samma film är när Harry lyckas lokalisera skurken genom att höra en ölburk bli öppnad, eller ljudet av musik som Harry själv beskriver det som.

Sickans klantig het är en annan bit utav Jönssonligan som är otroligt svår att inte skratta åt och biten ifrån första filmen när bråkar med den finska karaktären Rocky’s hustru Ejvor och lyckas fastna med en slang i en tackfläkt. Vi får ju heller inte glömma den hysteriska biten när Sickan tappar vettet och börjar leka med något som han tror är katter men som i själv verket är en utav Vanheden’s nya vita italienska skor. Men det finns även bitar utav filmerna som är roliga utan att de egentligen ska vara roliga och jag pratar ju givetvis om det dåliga skådespelet ifrån några av karaktärerna och en bit som jag verkligen tyckte var fantastiskt roligt var när i första filmen Wall-Enberg ringer upp Biffen för att bli av med Sickan och Biffen svarar med en bit dåligt skådespeleri.

Men om man bortser från den humoristiska och roliga missarna som filmerna gör så tycker jag att Jönssonligan filmerna är väldigt bra på att hantera spänning. Man har lyckats av distrahera målet och man måste arbeta fort för att kunna hinna öppna det känt svår öppnade Franz Jäger-kassaskåpet, musik dör och det man hör kan vara en klocka som tickar medens kameran visar bilder från de andra som iaktar med spänning och hoppas på att det ska funka och att de ska klara det i tid, klockan dör och sen börjar musik när vi upptäcker att allt är bra och man klarade sig, den här gången.

Sist men inte minst har vi i Jönssonligan filmerna en sak som vi inte kan glömma, Stockholm. Majoriteten av filmerna utspelar sig i Stockholm’s området och platser som Stockholms innerstad, IKEA och Arlanda är några av platserna som jag känner igen när jag ser på filmerna, och vem ville inte åka ner för den rutschkana liknande spiral ställningen som finns inne på IKEA.

Jag så det var kul att kunna få se filmerna som man nästan hade glömt bort igen och det var ännu roligare att jag faktiskt tycka om dem nu också något som vi kanske inte kan säga om alla saker från våran barndom.

Annie Hall

Har sett Woody Allen filmen Annie Hall från 1977. Det är den första Woody Allen film jag sett och det jag vet om Woody Allen sedan tidigare är från referenser till Woody Allen som karaktär i andra filmer eller Tv-serier. Det är Woody Allen som står för filmens regi och spelar huvudrollen, Alvy Singer en judisk komiker i medelåldern som är väldigt neurotisk och har genom gått två skilsmässor.

Den är en romantisk komedi som istället för att visa berättelsen från början till slut, hoppar mellan olika punkter i Annie Hall's och Alvy Singer's relation. Under ett antal situationer i filmen så bryter Woody Allen den fjärde väggen och karaktärernas tankar börjar talas högt och de börjar argumentera framför kameran och vid andra tillfällen kan Singer slänga en blick mot kameran för att poängtera att han ogillar något som händer i filmen.

Jag tyckte att filmen vara rolig och jag gillade verkligen sättet som personer i filmen kunde bryta sig ut ur en scen och börja prata med varandra. Även om filmen inte har en klassisk tråd som går från börja till slut så tyckte jag inte att den på något sätt var jobbig att följa med i. Och jag uppskattade att den kunde lita på att jag inte heller skulle bli förvirrad och vågade fortsätta utan att behöva visa vart i storyn det är som vi nu befinner oss, vilket den nyare filmen "500 day of summer" gjorde till sin grej.

En mycket trevlig och sevärd film.

Nyårslöfte

Hallå.
Jag har inte berättat för någon ännu att jag har en liten blogg på internet för att jag mest bara vill skriva för mig själv för att jag tycker att det är skönt att kunna ha någonstans att skriva lite och jag skulle nog också vilja bli bättre på att skriva.
Jag startade mitt konto på blogger.com för längesen och det tog lång tid innan jag skrev något och jag har inte skrivit så värst mycket sedan dess heller men jag tänkte att jag kanske skulle börja skriva oftare nu eftersom att det är ett nytt år och allt. Vi får se hur ofta det blir, skulle vara kul om det vart varje dag men jag skulle nog också nöja mig med varje vecka men jag ska sikta mot att skriva åtminstone tre gånger i veckan, oftare ifall jag har skit att skriva om förstås.
Men ha ett bra 2011 och jag hoppas att vi alla gör det vi vill göra och att vi följer våra ivriga hjärtan istället för våra lata hjärnor.

Risk Factions Demo

Tanken var till en början att jag skulle börja titta på första avsnittet av tv-serien Pushing Daisies, men jag såg ikonen till spelet Risk Factions i PS3-menyn och eftersom att det är ett demo så tyckte jag att jag kunde testa spelet och sedan börja på Pushing Daisies efter lite Risk.

I huvudmenyn väljer jag Campaign Mode och jag kommer till en rätt så charmig animerad filmsnutt som för mig känns lite Cartoon Network inspirerad. Filmen sätter mig in i en värld där en man i militär grön klädsel håller ett tal för sina soldater där han pratar om ett krig mot fred och att fred är dåligt för att den föder inkompetenta mesar eller i liknande anda. Efter filmen hoppar vi vidare till spelplanen med olika små områden färgade i grönt och blått, en färg för mig och den andra för min motståndare. Manen i grönt börjar med att fråga om jag vill spela den nya coola versionen av Risk eller om jag skulle vilja byta till den gamla vanliga klassiska versionen av Risk och efter att ha valt Risk Factions börjar vi med tutorial'en för att gå igenom hur spelet spelas och vad som är nytt i Factions-versionen.

Spelet utspelas en spelare åt gången och varje spelare har tre faser varje omgång precis. Fas nummer ett är att placera ut sina trupper på sina områden och mängden trupper är baserad på hur många områden man har dividerat med tre och sen så får man bonus trupper för hur många hela kontinenter man kontrollerar och hur många huvudstäder man har, huvudstäder är (vad jag vet) ett nytt koncept i Risk Factions och det är byggnader som är utplacerade på spelplanen och står som ett torn i ett område. 

Fas número dos är fasen där spelaren ska attackera sina motståndare för att få fler områden och för att klara olika uppdrag som finns i spelet. Ett uppdrag kan vara att man ska kontrollera kontinent A, ta över X antal områden under en runda eller kontrollera X antal baracker. Barackerna är som huvudstäder en byggnad i ett område kontrollerar man tre baracker så får man kontroll över en racket som inom sin räkvid ger en extra tärning vid anfall och försvar. När man klarar ett uppdrag så får man en bonus som kan vara ett flygfält, som ger extra bonus vid försvar runt omkring området, eller t.ex. en extra förflyttning under fas tre.

Fas nummer tre är den sista fasen och den kortaste, du får helt enkelt flytta trupper från ett område till ett annat och ifall du har en bonus så kan du får flytta en extra gång.

När jag var klar med första uppdraget i kampanj läget gick jag till custom game och började på en match av original versionen av risk och jag tyckte att AI'n var lite korkad visa gånger, men det var inget som fick mig att tycka om spelet mindre. Och efter ett tag så vart jag avbruten mitt i spelet och demot var över. Det kom en shock, jag hade helt och hållet glömt bort att jag satt och spelade demot och spelat hade sugit in mig så djupt att jag hade glömt att jag bara skulle testa spelet och sedan kolla på Pushing Daisies och jag måste verkligen köpa spelet så att jag kan spendera mer tid åt att rulla tärningar och ta över kontinenter.