Beyond Black Mesa

Beyond Black Mesa är en fan-made kort film baserad på Half-life universumet. Den tog 2 år att göra och kostade runt $1,200.

Bob's Burger

Bob's Burger är en ny amerikansk komedi serie. Den handlar om Bob en ägare av en hamburgar resturang och hans familj, som han vill ska hjälpa honom fast hans barn är inte allt för hjälpsamma. Jag har sett de tre första avsnitten och jag tycker att serien blir bättre för varje avsnitt. Pappan Bob är till skillnad från andra tecknade pappor, Peter Griffin och Homer Simpson ingen klumpig idiot utan han har istället blir motvind.

3D utan glasögon.

Vill du se film i 3D men gillar inte att bära glasögon? En fransman har hittat en lösning för 3D utan glasögon.

Raging Bull

Min farsa bröt lårbenshalsen när han spelade ishockey för några veckor sen. Han hade glömt att ta av sig skridsko skydden och ramlade, för tydligen så ramlar man om man gör så något som jag inte visste om men sen så har jag inte mycket erfarenhet av hockey förutom att mitt farsa brukade ta med mig på ssk matcher när jag var mindre.

Min farsa var på sjukhus i en vecka och fick opereras och sånt skit. När han kom hem så kunde han knappt gå, om det inte var för hans kryckor så hade det nog inte gått alls. Men vi bor i ett två våningshus och hans rum ligger på undervåningen medens mitt och min brorsas sovrum och köket ligger på övervåningen så det vart enklare för honom att sova i mitt rum för annars hade det blivet väldigt besvärligt med trappan och allt. Men så nu när han sover i mitt sovrum så blir det film varje natt innan han somnar och jag en film som jag såg för första gången nu var Raging Bull från 1980, en mycket bra film.

Martin Scorsese's Raging Bull är en svart-vit boxar film om Jake LaMotta som boxade under 40- och 50-talet och hans brorsa och manager Joey. Jake LaMotta blir tidigt i filmen förtjust i en yngre tjej och relationen mellan dessa blir snabbt stark och hon blir förälskad i honom men Jake är sjukligt svartsjuk och blir det blir värre och värre medens relationen varar. Jake åker högre upp i karriären och man får följa honom när han behöver gå ner i vikt fort inför matcher och hur så småningom maffian börjar blanda sig i boxningen.

Robert De Niro och Joe Pesci spelar de båda bröderna och är suveräna i filmen och Robert De Niro's karaktär är en utav de mest skrämmande personer jag har sett på film, verkligen suveränt. För han kan bara vända sitt humör tack vare sin svartsjuka och bli väldigt våldsam när han får för sig saker. Slagsmålen i och utanför ringen är brutala och de känns väldigt hårda, boxning är en hård sport och det är verkligen något som man får uppleva i filmen. Det finns även ett mellan stycke som utspelar sig under några år där man får se hur karaktärernas liv blivit inspelade på en sorts hemma video kamera och den är gjord på ett väldigt bra sätt. Man får se hur bröderna gifter sig och skaffar barn och allt är bra.

Filmen är helt klart sevärd, det är en klassiker som jag tycker att alla ska se åtminstone en gång i sitt liv.


Skrev detta medens jag lyssnade på The Horror's album Primary Colours.
/s

Jönssonligan

Under veckan har TV4 visat Jönssonligan filmerna, jag visste inte om att filmerna skulle sändas men jag lyckades i alla fall se slutet av den första och lite av den andra och tredje filmen. Jag gillar verkligen Jönssonligan, de var filmer som jag såg mycket på när jag var liten och jag har nog inte sett dem sedan dess och det var roligt att kunna få en skön nostalgi kick utav filmerna.

Det är ju naturligtvis en del bitar utav Jönssonligan som man ser lite annorlunda på nu i jämförelse med då och det är till att börja med att de faktiskt är tjuvar. Jag kan minnas att jag verkligen inte ville tro på att det härliga Jönssonligan gänget var de onda utan jag ville att de skulle lyckas och få sin belöning för Sickans genialiska planer. Och sen så är det hela den där halvt humoristiska och halvt läskiga elefanten i rummet som heter alkoholism. Man fnissar lite åt Harry när han ramlar runt och trasslar in sig i den obrytbara öl förpackningen men man kan heller inte tycka att det är lite läskigt att han verkligen vill ha ölen så mycket. Ett annat läskigt ögonblick ifrån samma film är när Harry lyckas lokalisera skurken genom att höra en ölburk bli öppnad, eller ljudet av musik som Harry själv beskriver det som.

Sickans klantig het är en annan bit utav Jönssonligan som är otroligt svår att inte skratta åt och biten ifrån första filmen när bråkar med den finska karaktären Rocky’s hustru Ejvor och lyckas fastna med en slang i en tackfläkt. Vi får ju heller inte glömma den hysteriska biten när Sickan tappar vettet och börjar leka med något som han tror är katter men som i själv verket är en utav Vanheden’s nya vita italienska skor. Men det finns även bitar utav filmerna som är roliga utan att de egentligen ska vara roliga och jag pratar ju givetvis om det dåliga skådespelet ifrån några av karaktärerna och en bit som jag verkligen tyckte var fantastiskt roligt var när i första filmen Wall-Enberg ringer upp Biffen för att bli av med Sickan och Biffen svarar med en bit dåligt skådespeleri.

Men om man bortser från den humoristiska och roliga missarna som filmerna gör så tycker jag att Jönssonligan filmerna är väldigt bra på att hantera spänning. Man har lyckats av distrahera målet och man måste arbeta fort för att kunna hinna öppna det känt svår öppnade Franz Jäger-kassaskåpet, musik dör och det man hör kan vara en klocka som tickar medens kameran visar bilder från de andra som iaktar med spänning och hoppas på att det ska funka och att de ska klara det i tid, klockan dör och sen börjar musik när vi upptäcker att allt är bra och man klarade sig, den här gången.

Sist men inte minst har vi i Jönssonligan filmerna en sak som vi inte kan glömma, Stockholm. Majoriteten av filmerna utspelar sig i Stockholm’s området och platser som Stockholms innerstad, IKEA och Arlanda är några av platserna som jag känner igen när jag ser på filmerna, och vem ville inte åka ner för den rutschkana liknande spiral ställningen som finns inne på IKEA.

Jag så det var kul att kunna få se filmerna som man nästan hade glömt bort igen och det var ännu roligare att jag faktiskt tycka om dem nu också något som vi kanske inte kan säga om alla saker från våran barndom.

Annie Hall

Har sett Woody Allen filmen Annie Hall från 1977. Det är den första Woody Allen film jag sett och det jag vet om Woody Allen sedan tidigare är från referenser till Woody Allen som karaktär i andra filmer eller Tv-serier. Det är Woody Allen som står för filmens regi och spelar huvudrollen, Alvy Singer en judisk komiker i medelåldern som är väldigt neurotisk och har genom gått två skilsmässor.

Den är en romantisk komedi som istället för att visa berättelsen från början till slut, hoppar mellan olika punkter i Annie Hall's och Alvy Singer's relation. Under ett antal situationer i filmen så bryter Woody Allen den fjärde väggen och karaktärernas tankar börjar talas högt och de börjar argumentera framför kameran och vid andra tillfällen kan Singer slänga en blick mot kameran för att poängtera att han ogillar något som händer i filmen.

Jag tyckte att filmen vara rolig och jag gillade verkligen sättet som personer i filmen kunde bryta sig ut ur en scen och börja prata med varandra. Även om filmen inte har en klassisk tråd som går från börja till slut så tyckte jag inte att den på något sätt var jobbig att följa med i. Och jag uppskattade att den kunde lita på att jag inte heller skulle bli förvirrad och vågade fortsätta utan att behöva visa vart i storyn det är som vi nu befinner oss, vilket den nyare filmen "500 day of summer" gjorde till sin grej.

En mycket trevlig och sevärd film.

Nyårslöfte

Hallå.
Jag har inte berättat för någon ännu att jag har en liten blogg på internet för att jag mest bara vill skriva för mig själv för att jag tycker att det är skönt att kunna ha någonstans att skriva lite och jag skulle nog också vilja bli bättre på att skriva.
Jag startade mitt konto på blogger.com för längesen och det tog lång tid innan jag skrev något och jag har inte skrivit så värst mycket sedan dess heller men jag tänkte att jag kanske skulle börja skriva oftare nu eftersom att det är ett nytt år och allt. Vi får se hur ofta det blir, skulle vara kul om det vart varje dag men jag skulle nog också nöja mig med varje vecka men jag ska sikta mot att skriva åtminstone tre gånger i veckan, oftare ifall jag har skit att skriva om förstås.
Men ha ett bra 2011 och jag hoppas att vi alla gör det vi vill göra och att vi följer våra ivriga hjärtan istället för våra lata hjärnor.

Risk Factions Demo

Tanken var till en början att jag skulle börja titta på första avsnittet av tv-serien Pushing Daisies, men jag såg ikonen till spelet Risk Factions i PS3-menyn och eftersom att det är ett demo så tyckte jag att jag kunde testa spelet och sedan börja på Pushing Daisies efter lite Risk.

I huvudmenyn väljer jag Campaign Mode och jag kommer till en rätt så charmig animerad filmsnutt som för mig känns lite Cartoon Network inspirerad. Filmen sätter mig in i en värld där en man i militär grön klädsel håller ett tal för sina soldater där han pratar om ett krig mot fred och att fred är dåligt för att den föder inkompetenta mesar eller i liknande anda. Efter filmen hoppar vi vidare till spelplanen med olika små områden färgade i grönt och blått, en färg för mig och den andra för min motståndare. Manen i grönt börjar med att fråga om jag vill spela den nya coola versionen av Risk eller om jag skulle vilja byta till den gamla vanliga klassiska versionen av Risk och efter att ha valt Risk Factions börjar vi med tutorial'en för att gå igenom hur spelet spelas och vad som är nytt i Factions-versionen.

Spelet utspelas en spelare åt gången och varje spelare har tre faser varje omgång precis. Fas nummer ett är att placera ut sina trupper på sina områden och mängden trupper är baserad på hur många områden man har dividerat med tre och sen så får man bonus trupper för hur många hela kontinenter man kontrollerar och hur många huvudstäder man har, huvudstäder är (vad jag vet) ett nytt koncept i Risk Factions och det är byggnader som är utplacerade på spelplanen och står som ett torn i ett område. 

Fas número dos är fasen där spelaren ska attackera sina motståndare för att få fler områden och för att klara olika uppdrag som finns i spelet. Ett uppdrag kan vara att man ska kontrollera kontinent A, ta över X antal områden under en runda eller kontrollera X antal baracker. Barackerna är som huvudstäder en byggnad i ett område kontrollerar man tre baracker så får man kontroll över en racket som inom sin räkvid ger en extra tärning vid anfall och försvar. När man klarar ett uppdrag så får man en bonus som kan vara ett flygfält, som ger extra bonus vid försvar runt omkring området, eller t.ex. en extra förflyttning under fas tre.

Fas nummer tre är den sista fasen och den kortaste, du får helt enkelt flytta trupper från ett område till ett annat och ifall du har en bonus så kan du får flytta en extra gång.

När jag var klar med första uppdraget i kampanj läget gick jag till custom game och började på en match av original versionen av risk och jag tyckte att AI'n var lite korkad visa gånger, men det var inget som fick mig att tycka om spelet mindre. Och efter ett tag så vart jag avbruten mitt i spelet och demot var över. Det kom en shock, jag hade helt och hållet glömt bort att jag satt och spelade demot och spelat hade sugit in mig så djupt att jag hade glömt att jag bara skulle testa spelet och sedan kolla på Pushing Daisies och jag måste verkligen köpa spelet så att jag kan spendera mer tid åt att rulla tärningar och ta över kontinenter.