Dröm 30'e april

Jag pratar med en mycket gammal och rynkig person på ett ålderdomshem. Hen ber mig att gå och leta upp en viss sorts godis som hen vill ha. Det är en sorts fudge, men tydligen inte vilken sorts fudge som helst. Den ska vara en mycket större fudge-bit som blivit ihoppressad till en normalstor fudge-bit. På väggen har gamlingen en tavla. Egentligen så är det ett pussel, med endast två bitar. Och litet, cirka 15x15 cm stor. Det är ett rött hjärta med svart bakgrund och röda kanter. Pusselbitarna är formade som varsin del ur Yin och Yang-symbolen.

Vid ett bord sätter jag mig ner. Ena sitter och läser en asiatisk bok och Andra sitter bredvid och tittar på omslaget av boken.

Andra

Jag har hört att den ska vara bra.

Simon

Man borde kanske läsa fler böcker skrivna i Asien.

Ena

Det är väl bara att man gör det då.

Simon

Afrikanska böcker läser man ju inte heller lika många.

Tror dock inte att det finns lika många.

Andra och Ena sitter tyst och stirrar tyst på mig med avsmak i sina ansiktsuttryck.

Simon

För att de inte har kunnat publicera sina berättelser lika länge som oss.

Inte på grund utav någon sorts brist på inteligens.

Varför tror ni att det var det jag menade?

En man i en flytring ligger och guppar i en pool. Han dricker någon färgglad drink. Mannen är fortfarande klädd även fast han ligger i en pool med vatten runt omkring sig. Han ser precis ut som Hunter S. Thompson. I sina beiga kortbyxor och sin hawaii-skjorta. Med huvudet täckt av en hat och ansiktet av ett par stora solglasögon. Och en cigarett på en förlängare som sticker ut som en halmstrå från hans mun.

Jag har en vagn med böcker som jag går med på poolskanten. Ljudet som de rullande hjulen gör tillsammans med springorna i kaklet lugnar mig. Plötsligt slår vagnen mot något och håller nästan på att välta över. Nere på marken ligger en hög med böcker. Jag lägger mig ner på knä och letar igenom högen. Granskar sedan böckerna jag redan har i vagnen. Gör några små byten och börjar sedan gå bort från poolen och genom ett litet skogssnår.

Vi har satt upp bord och stolar och är klara för att börja filma scenen. Det ska vara en scen där karaktärerna sitter runt ett bord mitt ute i skogen. Jag märker dock att vi bakom den ena utav karaktärerna inte alls har någon skog utan ett jätte bra utsikt över en stor fin stenbro. Jag säger att vi behöver packa ihop allt och packa upp det någon annanstans innan vi kan börja filma. En annan håller inte med, hon tycker att det är en fin bro som funkar att ha i backgrunden. Resten av film-teamet håller med henne. Jag säger att de kan få filma den, men att den inte kommer komma med i filmen för den överenstämmer inte med det jag vill ha sagt med scenen.

Ur skogssnåret kommer jag fram till en busshållsplats. Bussen står redan där och jag börjar springa för att få komma med. Jag tackar busschauffören för att hon stannade och hon frågar mig om jag vill ha lite syra. Jag ler och nickar medans jag försöker få vagnen med böcker ombord på bussen.

Jag pratar med mina föräldrar i min mammas kök. Jag förklarar pusslet som jag kommit på att jag vill göra. Det ska vara ett litet pussel med endast två bitar formade som varsin Yin och Yang symbol. Bilden ska vara av ett rött hjärta mot svart backgrund. Pusslet ska vara gjort för att kunna sitter på en vägg. Min mamma frågar mig vad man ska göra med pusslet. Jag förklarar att man bara kan ta en bit och kasta bort den. Det tycker hon låter roligt. Jag säger att den representera att alla problem inte alltid är så svåra som vi själv kan få dem att bli.

Dröm 28'e April

Jag och några vänner står i köp för att köpa biobiljetter, vi ska se Avengers på bio. Det är mörkt och kallt ute. Biljettförsäljaren har inte några Avngers-biljetter kvar men han säljer oss biljetter till The Curse of the Black Pearl istället. Det står 3D på biljetten så jag frågar försäljaren ifall filmen kommer visas i 3D. Han svarar att man hämtar upp glassögonen utanför biosalongen. Jag går ensam bort ifrån biljettförsäljaren och mot den plats jag tror att filmen ska visas. När jag kommer fram så har den biografen stängts igen och jag får gå bort till en annan för att kunna se filmen. Jag går med raska steg. Det blåser kallt och det duggar. Mina vänner är nu troligtvis redan framme vid biografen.

Det är i ett stort, mörkt, förfallet viktorianskt hus som filmen ska visas. Jag börjar gå över den stora tomten och tippar mig fram på tå för att inte råka trampa i bajs som ligger överallt i det oskötta gräset. De ligger överallt och skiftar mellan en mörkgrönt, brunt och någon mörkare grå färg. Medens jag försiktigt tar mig över gräsmattan kommer det en amerikansk bil, tillverkad under 1940-talet och stannar framför gården. Två äldre tonåringar kommer ut ur bilen iklädda varsina varsity-jackor. Jag hör en av dem säga att biografägaren inte brukar mata sin grodor innan föreställningarna och jag märker att det jag trodde var bajs egentligen var grodor. Marken under kryllar av dem, de hoppar runt och det ser utsom om hela gräsmattan lever under mina fötter. Jag börjar springa. Bort från gräsmattan, upp på verandan och kastar mig mot de stora dörrarna och in i huset.

Inne i huset är det en stor hall belyst endast av månen som tittar in igenom ett stort runt fönster i taket. Jag stället mig i mitten av rummet där det är ljust och ser hur det hoppar grodor i de mörka hållorna mot kanterna av rummet, dit månen inte når. In i rummet kommer en kort, tjock man dansandes med käpp, frak och hög hatt. Han får alla groddorna i rummet att komma fram ur deras vråer och dansa med honom i den upplysta delen av rummet. Sedan tar han mig och slänger in mig bakom en liten dörr.

Jag går och sätter mig vid en skolbänk längst back i rummet. Bredvid mig sitter mina två vänner. Den ena pratar med en tonåring som sitter på bänken snett framför mig. Rummet är litet och väldigt mörkt, jag kan inte ens se rummets väggar för att det är så mörkt. Tjejen som min kompis pratar med är äldre än oss, hon går säkert i högstadiet, eller på gymnasiet. Hon har en tajt t-shirt på sig med något tryck. Jag försöker läsa vad som står på tröjan, men det är så mörkt. Jag märker att hon sett att jag sitter och stirrar mot hennes byst. Hon fäster sin blick i mig och jag tittar generat bort en stund. Hon fortsätter att titta mot mig med sina stora vackra blå ögon, hennes hår är brunt och ruffsigt, hennes fylligare ansikte fräkne befläckat.

Min kompis bryter ögonkontakten genom att plocka fram en krigsuniform. Det ska vara hans brors jacka. Den är tung, mörkgrön med en massa olika medaljer och andra metall detaljer. På axeln sitter det en bild på Hitler bredvid en massa streck. Min kompis berättar att de representerar alla tyskar som varje soldat ska döda för att kriget ska gå över. Jag börjar räkna strecken. Varje streck är unikt och de tycks nästan slingra sig undan mitt finger när jag räknar dem. När jag räknat upp till tjugosju så börjar jag gråtta.

Orientering(Dröm 14'e April)

 
Jag är ute med en grupp på orientering. Vi springer längst stora breda asfaltsvägar som slingrar sig kraftigt runt. Det finns inget annat här än vägar så långt ögat kan se. Det är varmt och torrt i luften. Vi är blottade i den skinande solen, helt bortom minsta lilla skugga.
Vi är två som leder gruppen framåt. Det är jag och en tjej som hjälpts åt. Kartan håller hon i medens vi springer längst över asfalten. Vi håller oss en bit framför skaran och håller utsik efter vägmärken att orientera sig efter. Vid en korsning stannar vi upp och börjar bråka om vilken väg det är vi borde ta.

Försvunnet skåp(Dröm från 12'e Mars)

Jag och en tjej umgicks utanför en idrottshall(Campus Telges). Hon var i 18-19 års åldern och jag var väldigt attraherad av henne. Hennes kompis var också med oss. De bad mig att hämta en kamera från kompisens skåp på Södertälje Friskola(där jag gick i grundskolan). Jag sa att jag inte ens visste vart i skolan hennes skåp stod och att det var längesen jag var där. Men efter många om och men gick jag iväg för att hämta hennes kameran. Jag tog med mig Ante och Aarvid.

Det måste ha varit en städdag för alla på skolan var ute och sopade grus. Det var en varm och solig sommardag. Skolan beståd av tre hus; det gula, det vita och det röda. Vi gick ner till det lägsta planet av skolans vita hus (där skåpen stod när jag gick i skola där) när vi kommit nere till källaren frågade jag några elever vart skåpen stod, men jag fick bara axelryckningar som svar. Jag gick upp för trappan och mötes av ett stort tomt rum. En man stod på knä i rummet och höll på att koppla ur en svart iMac. Jag frågade mannen ifall han visste vart skåpen stod, men jag fick inget svar. Niklas (en av mina nuvarande lärare) gick tyst förbi och såg på mig med ett olustigt leende.

Från det stora tomma rummet gick vi in i ett av klassrummen (där jag hade mina bild och SO lektioner), det var ett stort klassrum med trägolv(i verkligheten är det inte ett trägolv där inne) och två stora dörrar längst back i rummet(innan lokalerna användes som skola hade huset varit en brandstation och en byggnad för limosiner. denna port användes för att köra in bilar till det nuvarande klassrummet). En vattenkran stod på i rummet och det var vatten över hela golvet. Jag visste inte ifall detta var ett skämt från någon elevs sida eller ifall någon höll på att tvätta golvet. Jag lämnade hur som helst vattenkranen på. Ante, Aarvid och jag letade igenom rummet och rummen intill, men hittade inget skåp.

Vi lämnade det vattenfyllda rummet och gick ut genom de stora dörrarna och slogs av det starka utomhus ljuset. Min telefon började ringa, det var tjejen som undrade vad det var jag höll på med och varför det tog sån lång tid. Hon och hennes vänina satt nu på taket till idrottshallen och väntade på. “Snubbe”(jag ogillade den här personen, troligtvis pågrund av svartsjuka) hade precis kommit och satt med dem på taket. Jag sa att vi inte hittade några skåp alls inne i skolan och att det var länge sen jag gick här, men att hon kanske kunde fråga sin kompis vart hennes skåp stod. Hon avslutade samtalet. När jag försökte ringa upp henne igen, kunde jag inte hitta henne i telefonlista eftersom att jag inte kunde minnas hennes namn. Jag ringde direkt till väninnan istället. Hon svarade men gav mig inget bra svar på vart i skolan hennes skåpet stod.

Inne i gula huset var det inte alls varmt och soligt, och inte det minsta städat. Det kändes övergivet och det ekade. Vi gick ner för trapporna och in i ett mörkt, kallt och illaluktande sopprum(egentligen ska det här vara ett stort kapprum).Två personer befann sig i rummet, men de sprang därifrån livrädda när jag skulle fråga dem efter skåpen.

Jag går runt och letar men hittar ingenting